 Anna-Lena Eklöv Andersdotter #0068, daughter of Anders Johansson and Anna Lena Johansdotter Björk.Born 11 Jan 1877 Villbacka, Lillby, Purmo, died 8 Jun 1954, 77 years Utdrag ur WITH74 / Släkten Sandnabba, tabell 179 Dotter i tabell 151. Anna Lena Andersdotter,f.ll.l.1877 på Villbacka, d. 8.6.1954. Gift 2.7.1899 med Emil Simonsson Nyman,f.17.l.1879, d. 25.5.1931. Till Amerika 21.3.1901. Bonde på Kauhajärvi. Upphör med jordbruket och flyttar med sin familj till Pedersöre 27.6.1930. Barn: l).Anders Arvid Nyman,f.22.9.l900 d. 4.l.l925. 2).Ivar Rudolf Nyman,f.9.l.1902, d. 12.11.1916. 3).Sven Josef Nyman,f.29.l.1916.Tabell 179 B. 4).Anni Juliana Nyman,f.5.2.1920. Flyttar till Pedersöre 27.2.1930. Gift 29.6.1946 med Helge Valdemar Höglund, f.17.4.1919 i Jakobstad. Affärsman, innehavare av Höglunds radioaffär i Jakobstad. Barn: 1) Mona Helena Höglund,f.20.4.l948. Kontorist. Gift 22.7.1972 i J-stad med Per Erik Backlund,f.ll.l.l947 i Lövö, P-söre. Ser-viceman. 2) Inga Margareta Höglund,f.20.5.1951. Famil-jerna bosatta i Jakobstad. Married 2 Jul 1899 (31 years married) to:  Emil Simonsson #0067, son of Simon Nyman Kauhajärvi and Anna Lena Andersdotter.Born 17 Jan 1879 Kauhajärvi, Finland, died 25 May 1931, 52 years Emil Simonsson, född på Kauhajärvi, gifte sig med Anna-Lena Eklöv med vilken han fick sönerna Ivar och Arvid. Emil Simonsson emigrerade till Amerika 1902 (21.3.1901 enl. Withs släktutredning), strax efter Ivars födelse, och lämnade sin hustru Anna-Lena kvar i Kauhajärvi. Anna-Lena berättade för barnbarnet Sven-Josef om "Jag bar Ivar i min famn och följde Emil ut på Kauhajärvis mosse, och grät över att bli lämnad med svärföräldrarna". Tanken var att Emil skulle endast åka på några år. Han sände hem pengar kontinuerligt, och Anna-Lena lade in dem på banken. Han jobbade i olika "Mines", bla. blygruvor och dylikt, samt skogsarbeten. Under arbetet i en skogs"camp", nära de stora sjöarna, arbetade han med en Norrman, vilken fick förtroende för Emil, och föreslog att Emil skulle komma med och "lease an old goldmine". Emil var villig att komma med, och de gick upp till mining-bolaget, och begärde ett tillstånd att leasa en gammal guldgruva, vilket de också fick. Bolaget skickade upp en vagn varje vecka, vilken fylldes och kördes ned till sorteringsverket. Betalningen kom i gulddollar. Emil och hans kompanjon fick så mycket guld att de hade varsin liten säck med gulddollars. Ca. 1904 fick han ett brev från sin hustru, Anna-Lena, där hon skällde ut honom hur han kunde gifta sig i Amerika och ha två barn. Denna uppgift härstammade från Emils bror Viktor, som i ett brev hade skrivit detta. Detta tog Emil mycket hårt, och han gick till staden och "söp", och på en månad söp han upp hela besparingen. Sedan flyttade han (troligen 1905) ned till Goldfield, i Nevada. Emil söp fortfarande ordentligt, tills en dag när han var på Saloonen och söp och spelade kort. Han hade tur, och vann, men dagen efter så vaknade han upp på en "hill" (berg) i solgasset, blodig, sönderslagen och med sönderrivna kläder. Han var dock inte själv värre skadad, och kunde inte förstå varifrån bloden hade kommit. Han beslöt att gå tillbaka till saloonen och fråga vad som hänt. När han kom dit, frågade han "what's happen". Svaret var "I don't know". Han var påstridig, och begärde av saloonkeepern pengar till nya kläder. Saloonkeepern erbjöd en snaps. Då sade Emil att varje vecka har jag burit nina pengar till dig, men från denna dag får du inte ett cent mer. Emil hyrde en "little cabble" (litet skjul) och sade upp sig från "boarding house". Han började tillreda egen mat och beslöt sig att inte ta en enda sup till. Detta ledde till att med varje måltid som han åt, till vilken snapsen hörde, lät han ett skedblad kokt pepparsås rinna nedför strupen för att stilla brännvinsbegäret. Gjorde så en tid tills han ansåg att han kunde klara ett normalt liv igen. Han flyttade sedan in i Julianas boarding house, i Goaldfield, Nevada, där han bodde 1909, då Anna-Lena kom och undersökte hur de verkliga förhållandena var. Hennes besök kom av det faktum att bröderna Alfred och Anders hade varit förbindelse med Emil i Nevada, och sedan meddelat Anna-Lena om de verkliga förhållandena, d.v.s. att han inte varit gift i Amerika. Troligen hade också en viss korrespondens brevledes mellan Emil och Anna-Lena föekommit redan innan avresan. Emil väntade Anna-Lena, men var trots allt tvungen att gå till arbetet. En dag satt iallafall Anna-Lena och väntade på Julianas bording house. Juliana var svensk, och Anna-Lena frågade av Juliana hur Emil hade skött sig. Juliana meddelade att Emil skötte sig och hade pengar på banken. När Emil kom sade Anna-Lena att hon hade aldrig sett en människa som blivit så förändrad som Emil när han såg där hon satt. Emil bad Anna-Lena komma in i sitt rum, och det var en stund när Emil var som ett litet barn, han grät och anklagade sig för allt dumt som han gjort, varefter han bad om förlåtelse. Anna-Lena hade innan avresan till Amerika kommit överens med Emils bror Anders att han skulle ta Emils och Anna-Lenas barn med sig till Amerika följande gång han kom över dit. Farmor och Farfar övertalade dock Anders att inte ta barnen med sig. Detta var den största besvikelsen för Anna-Lena att barnen inte var med när Anders följande gång kom över till Amerika. Emil och Anna-Lena hade planerat att bosätta sig i Amerika, och köpa en farm i Pulton (?) nära de stora sjöarna, där Emils moster bodde och hade en farm. Samtidigt med dessa problem fick Emil också besvär av gruvsjuka, vilket han fick bekräftat av en läkare. Han frågade läkaren hur det vore att byta klimat till kallare nejder, vilket läkaren rekommenderade, varvid de beslöta att återvända till Finland. Återresan verkställdes under tiden för Titanics undergång (1912). Återresan var bokad på Titanic, men eftersom Titanic av kända orsaker aldrig kom fram till sin destination i Amerika måste återresan göras med ett annat fartyg. Åkte till Liverpool, och över Nordsjön med annat fartyg. Anna-Lena sjuk under överfarten. Återkomsten till Kauhajärvi var en liten sensation. Anna-Lena var klädd i 4'th of July utstyrsel (vit dräkt) och enligt berättelsen var barnen samlade. Enligt Martha, Emils kusin, hade aldrig någon sett en karl lyfta sin fru ned från kärran, men Emil gjorde detta. Martha fick ett litet paraply i gåva av Anna-Lena. Efter hemkomsen började sökande efter ett hemman. Man stannade för Harjulins hemman i Socklot. Dagen kom då det skulle avgöras, hästen var förspänd kärran, avskedtimmen nalkades. Farfar och Farmor började gråta, och erbjöd dem att köpa deras hemman. Emil och Anna-Lena accepterade. Detta sade Emil senare att var ett av de större misstagen han gjort i sitt liv. Orsaken till detta var Ella, granngårdens ägare, vilken var gift med Emils faster. Ella var till sin natur en "ond människa", och var hemma från Jeppo, från Levilä, där Ells bror Johannes hade ett hemman. En vacker dag övertalade Ella Johannes att sälja sitt hemman i Jeppo och flytta till Kauhajärvi. Johannes fick tre barn. En vinterdag när Ella fått alla Johannes pengar "narrade" av Johannes, som var mindre klyftig, blev Johannes fru och barn utkastade från Ellas. Johannes fru gick till grannfru Asplund och berättade detta. Efter att ha övervägt situationen gav hon sina sista 10 mk till Johannes fru. Ella (senare Ekman), med sin fru, hade ej välsignelse i sitt liv. De onda var så ingrott i dessa människor. Ingen grannsämja fanns, och de hade endast ett mål, att Emil skulle bort från Kauhajärvi. Som parentes kan nämnas att 1897 beskyllde Ella en granne, vilken var slaktare, att han och hans familj skummar grädde från Ellas mjölkkannor på väg till Lillby andelsmejeri. För att inte slaktarkalle skulle kunna skumma mjölken satte Ella kätting och hänglås på kannorna för att ingen skulle kunna få upp hinklocket. En tordag kväll samlade "gubbarna" vid slaktarkalle, Ella var också närvarande. Slaktarkalle startade på morgonkvisten på resa till Nykarleby med köttlast för stämpling. Hästen kom till dalabäcken utan körkarl, där detta faktum observerades. Vid skallgången hittades slaktarkalle ihjälslagen på Kasabacks kyto bakom en ria. Transporten ordnades genom att den döda slaktarkalle placerades på en stor kälke vilken drogs tillbaka. Ella gick och skuffade på kälken med en käpp, och då han kom till Kauhajärvi sade Ella "nou måst he vara en grömman kaar som ha kuna göra dehär", med det att en Kronqvist sade att "int kan he vaar nåån aader än tu som ha joort dehäär". Det blev polissak med rannsakan, men i brist på vittnen samt med alibi från Ellas fru och dotter vilka svor att Ella varit hemma, lämnades saken därhän. Efter en tid togs dock ärendet upp på nytt, och både Ella och hans son Viktor blev fängslade och sattes i två celler bredvid varandra. Natten randades, allt var tyst, Ella knackade till Viktor och sade "du måst ta påå dig dehäär ty, du e bara 17 år, och blir int dömd naa". Den utsatta vakten hörde detta och allt rullades upp pånytt. Denna gång fick Viktor en villkorlig dom pga åldern medan Ella blev livstidsförpassad till Sibirien. En summa blev också utdömd till Kalles eftekommande (1500 riksdaler). Åren gick, och när kejsarinna födde en son i Ryssland blev de landsförvista benådade och fick resa hem. Ella kom hem till Kauhajärvi som en bruten människa. Spänningarna mellan Ella och Emil varade tills 1927, då Emil fick tilltagande gruvsjuka. Emil kunde inte tänka sig att lämna sina barn i Kauhajärvi pga denna grannfejd, och beslöt då när han antog att hans dagar var räknade att flytta och hemmanet såldes på auktion till Ella Ekman. Emil Nyman hyrde dock huset och levde där till 15 maj 1930, då han bröt upp från Kauhajärvi och flyttade till Grannabba, Lövbloms hemman, vilket Emil köpte för 115.000 finska mark. För Sven Josef började resan till Grannabba med en ko, tillsammans med Maria Villstrand som ledde kon. När de kom till Gunnars, Pedersöre Forsby, lade kon sig och ville ej mera stiga upp. Maria gick till Gunnars och frågade ifall de kunde få natthärbärge och inhysa kon. De hade ett ledigt bås, och Sven Josef och Maria fick plats i en utdragssoffa innanför dörren. Vandringen till Grannabba fortsatte 16 maj i vackert väder. Sven Josef och Maria anlände ca kl 12, när skolan hade rast. När de kom fram möttes de av en otrevlig överraskning, både uthusen och gården var ruckel. Det blev att anskaffa byggnadsarbetare, och gården renoverades. Väggen vid diskbänken var rutten, spisen murades pånytt, nya golv... Dessutom var åkern var endast ett stenröse. Vardagen randades, Emil sade "nu faar vi till staan och kööp borståål". Korpinen vässe stenborrarna, en på 60 cm, följande 1 m, och den sista 1.3 m och släggan vägde 2.5 kg. Sven Josef var 14 år, och släggan vägde 2.5 kg, slagen 15 slag per minut. Sven Josef slog, och Emil vände borren. När hösten kom, tjälen lade sig och stensprängningen började kom Hällunds tre karlar och vände gropen fri från sprängsten. Vinter kom och pirilöborna körde bort sprängstenen till Fladan, där de byggde Pirilövägen. Följande vår avled Emil den 25 maj 1931 i gruvsjukan. Anna-Lena bodde sedan turvis hos Sven Josef och Anni, och blev blind i gråstarr. Sven Josef tog förbindelse med von Essen i Seinäjoki för en ögonoperation. Under sjukhusvistelsen, där rummet flitigt vädrades, fick Anna-Lena lunginflamation, och dog 1951. När hon hämtades från Seinäjoki började bilen koka i Levilä i Jeppo, varifrån Ella var hemma. Children: 1. Sven Josef Nyman #0014Born 29 Jan 1916 Purmo När fadern Emil dog var Sven Josef 15 år och husbonde i Grannabba. De köpte 3 kor, och köpte hö för 1500 mk per år. Varje skrind kö kostade 70 - 80 mk. De hade en gräftare som gräftare, de dikade och sprängde och nyröjde. Från 1930 - 1938 nyodlade de så att det hade 15 tunnland. Den 15 augusti 1938, kl 8-9 gick Sven Josef med kamrater till Pirilö gräven för att simma. Under simningen tog Sven Josef en kallsup, sprängde lungan och hostade upp blod. Han tog sig till berget hostade blod, gick och cyklade och kom hem till Grannabba. Följande dag besöktes läkaren "Knutte" som konstaterade det skedda, och rekommenderade att Sven Josef skulle skickas till Kronoby sanatorium. Han frågade om mamma (Anna-Lena) var med. Han konstaterade att de hade 7 kor, höns gris och får. Han konstaterade då att gumman kunde sköta sin son lika bra. Läkaren skrev ut en medicin som varje dag skall blandas med ägg, mjölk och socker. Sven Josef kunde dock inte mera arbeta med jordbruket. Eftersom den inte mera fanns någon som kunde arbeta med jordbruket utlyste de auktion på torpet, men blev erbjudna endast 75.000 mark, och sålde inte torpet. Korna såldes, men 3 lämnades över vintern. Efter tre månader kunde Sven Josef konstatera att han tillfrisknat. Sven Josef tog Herrmods korrespondens, bokföring, korrespondens, och när mer än halva kursen var genomgången, bad Sven Josef att får byta kurs till byggmästarkurse. Herrmods svarade "varsågor, fullfölj era studier", varvid Sven Josef gjorde så. På våren gick således Sven Josef till Pedersöre handelslag och frågade efter en praktikantplats. Jovisst en springpojksplats. Efter detta kom Sven Josef in till Vasa Handelsskola. Pga kriget blev det dock ett avbrott i handelsskolan. Sven Josef blev inkallad ett antal gånger, men pga hälsan och en anställning på Teräs, blev han inte insatt. Han arbetade dock på Wärtsilä 1940 och svarvade granatstjärtar. Utdrag ur WITH74 / Släkten Sandnabba, tabell 179B Son i tabell 179. Sven Josef Nyman,f.29.l.1916. Direktör för Prevex fabriken i Nykarleby. Gift 1.6.1941 med Rakel Maria f. Söderholm 7.6.1914 i Jakobstad. Barn: l).Kristina Helena Nyman,f.6.8.l942. Gift 3.3.1963 med Lars Anders Pensar,f.15.8.1940 i Nykarleby. Larare. Barn: 1).Johan Axel Pensar,f.26.1.1965 i Liljedal. 2).Anders Pensar f.26.l.l965, d. 14.2.1965. 3).Anna-Lena Maria Pensar,f.25.ll.1967 i Liljedal. 2).Ann-Mari Juliana Nyman, f.3. 5.1944. Korrespondent. Gift 11.7.1970 med Sven Sigfrid Bertlin, född i Nykarleby. Ekonom. 3).Stefan Anders Nyman,f.18.9.1945. Ekonom. Gift 4.8.1973 med Lena Kristina f. Österbacka 7.1.1950 på Vårdö, Åland. Barnavårdare. Barn: Pia Ulrika Nyman,f.12.l. 1974 i Nykarleby. Familjen bosatt i Nykarleby. 4).Lena Ann-Charlott Maria Nyman,f.2.5.1955. 2. Anni Juliana Nyman #0069Born 5 Feb 1920 Kauhajärvi, Finland, died 30 Jul 1989 Jakobstad, Finland, 69 years 3. Anders Arvid Emilsson Nyman #0360Born 22 sep 1900 Kauhajärvi, Finland, died 4 Jan 1926, 25 years Hämtade friskhetsintyg fr. prof Backman, Nykarleby för emigration till Kanade, en varm julidag. Kom med cykel hem till ängen Skottland, och började köra in höet med "släpon". Dricksvattnet blev slut, och han gick in till skogen till en kall källa, och fick hosta, vilket blev till "galloperade lungsot", och dog efter 18 månaders sjukdom. Undet tiden blev han isolerad från de andra barnen. Mamma och Pappa betalade åt Asta och Sven 50 penni per dl grädde de drack för att hålla dem friska, men båda avskydde grädde. Sven minns ännu det blåa 10 dl måttet som användes. (Enl. andra anteckningar född 29.7.1900, död 3.1.1926) 4. Ivar Nyman #0361Born 9 Jan 1902 Kauhajärvi, Finland, died 12 Nov 1916, 14 years Gick ned sig under jakt, och dog i lunginflamation på nionde dagen | |||